Skön dag faktiskt, grannens systerdotter fyller år i dag. Väcktes vid halv åtta för att väcka henne me tårta å presenter det va mysigt.
I morrn e festen ska bli både kul å lite läskigt....mycket folk..behave Oumi!

Å så han då.....j
a vad ska man säga......
Tycker om honom vill ha honom i mitt liv men vet inte riktigt vilken roll jag vill att han ska ha.
Han stör mig men ändå vill jag ha honom här...Blir så fel å snurrigt.
Han har gjort mig sååååå besviken, hämnas jag nu?
Vet inte, vill inte ha det vi hade,
men vet inte längre om jag vill ha det jag vill ha då...
Låter det krångligt?
Det är det.
usch va han stör mig ibland, slarvig, plockar aldrig undan. Men ändå......
Han är ju rar ju, men jag är ju inte tänd!!!
Undrar om all små skit stör mig!
Tror han kan och vet allt,
känns som han inte vet nåt ibland....
Håller aldrig vad han säger, kommer alltid sent aldrig, aldrig i tid(väldigt störande drag)
Så säker på sig själv att man störs av det, det är inte charmigt(fattar inte att ja en gång måste ha tyckt det). Det känns bara drygt.
Känns som om han själv hoppat ner från pedistalen jag satte honom på, bara tagit sats å flygit av den utan att jag bett honom.
Och nu står han där, och ja vet inte riktigt vad jag ska känna.
Han vill ju inget illa, tror att det bara är så han är, självcentrerad.....
Och vad ska man gör åt det. Finns ju inget man kan göra folk är som dom är, även dom som vill ha förändring själva så är som dom är, det är svårt att bryta sina vanor.
Säger inte att han är en dålig människa, tvärtom, han vill och tror att han gör väl.
Men det är något som känns så fel.
Att man kan ha så svårt för att se saker ur andras perspektiv....säger inte att man ska tycka som alla andra men man måste ju nånstans kunna sätta sig in i och kunna se saker ur andra vinklar.
Tunnelseende, usch....
Sa att han skulle ringa vid elva kl är nu tolv, driver ju ingen övernatts lgh här.
Näää, nu drar jag av mobilen och kollar på sex in the city!