Det är liksom inte okej att någon annan håller ditt välmående i sin hand. Speciellt inte om denna personen inte ens är medveten om det.
Med det menar jag att om du till exempel är i ett förhållande (ett riktigt sådant) då är man ju medveten om att det man gör påverkar den man älskar och som älskar en tillbaka. Man vet liksom det.
Men om man är kär i någon, han vet att du är kär i honom. Men han vet inte riktigt vilken påverkan vad han säger och gör har på dig.
Han vet inte att du gråter, för du säger inget.
Han vet inte att om han glömmer att ringa så stannar ditt hjärta varje gång det ringer med hopp om att det är han och ditt mod sjunker lite för varje gång det inte är han.
Han vet inte att när han har en dålig dag eller är trött och låter grinig så tar du det personligt och tappar modet.
Han vet inte att när han väl ringer, skickar ett sms så slår ditt hjärta lite snabbare.
Han vet inte allt det här.
Och om någon inte vet kan du heller inte låta dom ha den påverkan på dig.
Låta någon styra över skratt eller tårar. Låta någon få dig att känna sån ångest och oro.
Det är så jävla jobbigt allt det här.
För saningen är du väljer inte mig. Varför vet jag inte, jag väljer dig.
Saknar dig så det svider i hjärtat...

Kämpade in i det sista för att få jobba på julafton. Ville verkligen, behövde få göra det men det var det ingen som förstod..
Istället blev det ju precis som jag trott, en kväll med bara ångest.
Började helt okej, stängde av mobilen för att..just det bara stänga av.
Hade tvättstuga, dammsög och moppade. Tänkte fan det här var ju inte så farligt bara en helt vanlig dag ju.
Men så kom kvällen...
Orkar inte ens gå in på hur pissigt jag mådde.
Och nu då?
Nope still all shit!
Har en fet jävla klump i magen som bitit sig fast och vägrar släppa taget. Allt är ångest.
Har försökt få somna sen nio för att sova bort skiten men det går som ni märker inte.
Hur ska jag orka?
Sååå otroligt genom slut på allt, inga tårar kvar.
Vad är det för fel, varför är det så här?
Och du som snart reser bort...
Du vill inte vara med mig.
I don't blame you. Fan jag vill inte vara med mig, hahah.
Men måste du vara så elak så kort och dum?
Hur kan du från torsdag till lördag bara bestämma dig för att, nej?
Har du bestämt dig för det? Det verkar så...
And it breakes my fucking heart!
Har du bestämt dig för att du inte längre tycker om mig eller för att du bara bestämt dig då du nu ska resa?
Jag måste avskärma mig? Vad fan är det?!?
Gör inte det babe avskärma dig inte, det vill jag inte.
Vill bara njuta av att vara med dig just nu ju.
Blir så jävla ledsen, varför så kort, dryg, likgiltig?
Är det så? Har du från en dag till en annan bara slutat tycka om?
Whatever it is, it's keeping me up and i'm so, so tierd....

Skulle man ju kunna tro.
Var ett bra tag sen det skrevs nåt. Så vad har hänt nu då?
Joo, har typ inte gjort så mycket egentligen.
Har hängt med HONOM , myst lite och druckit way to much beer!
Vi har setts rätt mycket nu, var och varannan dag kan man nog säga.
Och det är såå läskigt och underbart.
För jag menar vad fan blir det av det här då?
Jag vill bara slappna av och flyta med. Men det är ju sååå svårt!
Blir ju så lätt osäker och nervös för att det ska rinna mig ur händerna.
Som nu till exempel andra kvällen på raken han väljer att chilla hos sin polare... Vill ju ha han här ju...
Hos mig.
Allt har vart så bra, kul och mysigt...
Vi har legat i soffan käkat glass och godis. Vi har hållt sams och bara vartit.
Men tänk om vi vartit för mycket?
Kan man vara för mycket?
Ja, ja jag skulle inte bli kär, I know...
Man ska fan inte vänja sig vid folk, fästa sig vid dom...
Det var väl självaste fan också!!