Kämpade in i det sista för att få jobba på julafton. Ville verkligen, behövde få göra det men det var det ingen som förstod..
Istället blev det ju precis som jag trott, en kväll med bara ångest.
Började helt okej, stängde av mobilen för att..just det bara stänga av.
Hade tvättstuga, dammsög och moppade. Tänkte fan det här var ju inte så farligt bara en helt vanlig dag ju.
Men så kom kvällen...
Orkar inte ens gå in på hur pissigt jag mådde.
Och nu då?
Nope still all shit!
Har en fet jävla klump i magen som bitit sig fast och vägrar släppa taget. Allt är ångest.
Har försökt få somna sen nio för att sova bort skiten men det går som ni märker inte.
Hur ska jag orka?
Sååå otroligt genom slut på allt, inga tårar kvar.
Vad är det för fel, varför är det så här?
Och du som snart reser bort...
Du vill inte vara med mig.
I don't blame you. Fan jag vill inte vara med mig, hahah.
Men måste du vara så elak så kort och dum?
Hur kan du från torsdag till lördag bara bestämma dig för att, nej?
Har du bestämt dig för det? Det verkar så...
And it breakes my fucking heart!
Har du bestämt dig för att du inte längre tycker om mig eller för att du bara bestämt dig då du nu ska resa?
Jag måste avskärma mig? Vad fan är det?!?
Gör inte det babe avskärma dig inte, det vill jag inte.
Vill bara njuta av att vara med dig just nu ju.
Blir så jävla ledsen, varför så kort, dryg, likgiltig?
Är det så? Har du från en dag till en annan bara slutat tycka om?
Whatever it is, it's keeping me up and i'm so, so tierd....