Det händer ju så lätt. Vad det beror på vet jag inte.
Tappar så lätt bort mig själv i djungeln av känslor.
Plötsligt står det bara still och jag tappar mitt så kallade "omff".  Dom senaste dagarna känns det som om jag trott att det berott på en sak men att det egentligen vart nån annat men när man inte vet varför man plötsligt känner som man gör är det lätt att tro att man känner som man känner på grund av nåt annat än det egentligen är
Svårt att förstå?
Vad tror ni jag har?!?
Driving my self crazy!!
Jag deppade ihop, totalt, igår och lite i förrgår...
Jag vet varför och det var inte av den orsak jag trodde. hahaha
Det var nåt så simpelt (eller ja, simpelt och simpelt) som en kombination av missad medicin och mens dags.
Jag fattade liksom inte, trodde det var så mycket större, mer. Så som jag ofta tror.
Jag trodde att det var du som spökade, rörde till det för mig...igen.
Men det var nog aldrig du.
Men eftersom att jag inte visste var det var så trodde jag att det var du och kanske ville att det skulle vara du...
Men det var inte du, eller någon annan för den delen.
Det var jag, all me.
Och nu känns det redan lite lättare =)

Så är det bara!
Sitter här med hörselgångsinflammation för typ tredje gången på minder är ett år, tro läkaren är less på mig.
Du får bara inte peta med tops i öronen mer suckar han...
Så när jag kom hem kastade jag allihop!
Varenda tops jag hade!
Slutade med att jag knackade på hos grannen och lånade två tops :P haha.
Nu sitter jag här me guck som rinner ur öronen på mig, alltså inte öronguck utan jag har fått nå slags örondroppar men känns som det mesta bara rinner ut.

Jag fick iallafall ett glatt samtal av pappsen idag. Imorgon ska vi eventuellt köpa en grej till mig :) ska gå och kolla iallafall.
Fyller ju år på Lördag och det här kanske kan bli min present vad det är får ni se om det blir nåt.

Annars har dagen vart rätt händelse lös, jobbade i morse och som ni vet så är jag ingen morgon människa och hela min dag blir förstörd av ett morgon pass.
Sen att det var ett fem timmars pass med en kvartsrast hjälpte ju inte hellr.
Jag fixar det inte!
Det är ångest på hög nivå, det liksom kryper i mig, jag blir varm och vill bara hem.
Löjligt kanske ni tänker men när mansitter från klockan åtta på morgonen till ett med en kvartsrast till toabesök och eventuellt en kopp kaffe hinner man bli både hungrig och kinkig.
Any who, kom hem vid två somnade och vaknade halv sex på kvällen.
Hela dagen bara borta!
Ingen träning, ingen powerwalk, inget!
Bara seghet och nu sitter man här sleepless och gissa när jag börjar imorrn om inte åtta!!

P.s är inte Paradise hotel fett trist i år, allt känns bara B. Ingen go i deltagarna liksom. Bläh va trist det är (ändå kollar jag på skiten)

Jag vet, jag är sämst!!!
Det är skit dåligt av mig och jag har sagt det förrut men jag ska, jag ska göra det här nu!!!
JAG SKA BLOGGA!!!!
I swear!
Mycket har hänt, way to much för at jag ska kunna uppdatera er.
Men vart slutade vi?
Jag var väl heartbroken som vanligt eller nåt, hahaha.
 
Men det har rullat på, och nej, no lover in my life...men det kommer väl(kan man ju hoppas).
På lördag är det lite party fyller jämt, jupp ni gissa rätt tjugo ;)
Nää, trettio och rätt stolt faktiskt.

Idag på jobbet sa Sofia att jag ger henne hopp. Hon tittar på mig och inser att trettio inte är så gammalt :) senom det nu är en komplimang eller inte är ju en annan femma.
Men det är det väl?
I'm gonna do this! I'm gonna be a blogger again damn it!