Va fan gör hon här!?!

Satt hemma tog det lugnt låg och läste när mobilen ringer....
Det är min älskade lille brorsa Demba, han sitter med Johnny i Västermalms gallerian och käkar lunch, det låter ju inte speciellt spännade, om det inte vore för att han ringer för att fråga vad "den där tjejen i programmet på Mtv som jag kollar på heter...
The hills undrar jag (ja, jag kollar på det. Inget jag skryter med...)nää, det där andra med alla lebbar och grabbar, säger han då.
Jaha, Tila Tequila (ja, jag kollar på det med..) säger jag.
Ja, just det hon, hon sitter här i Västermalms gallerian säger han då.

Eller hur! Vad fan skulle hon göra där?
Men det är hon säger han då...
Till saken hör att bägge mina bröder har en tendens att stöta på lite osannolikt folk, och i situationer som är helt främmande för... tex mig.
Min store brorsa blev tex knackad i ryggen på Berns, vänder sig om och där står BustaRhymes...
-
Sorry tought you were my friend, säger Busta.
Och det hela slutar med att dom festar hela natten och brorsan ringer mig från efter festen på Bustas hotell rum...

Men ialla fall åter till vad jag höll på att berätta...

-Joo, det är hon jag lovar säger Demba.
-
okej, skicka ett foto då säger jag...fullt medveten om att brorsan är rätt blyg och förmodligen aldrig skulle stega fram till nån och be om att få fota plus att nu har jag catchat han (han är rätt lurig också)
Det blir tyst i luren, okej säger han sen det är ju rätt tomt här...

Och mycket riktigt, det kommer ett mess...




Och nog fan är det Tila!!!

Det tyckte jag var lite coolt, på fridhemsplan, en helt vanlig söndag i Västermalns gallerian.

Så nu har jag bestämt mig, kan dom stöta på en massa kul folk kan jag!
Tänker ta promenader med Tiger med jämna mellan rum runt om i stan och hålla tummarna för att det ska knacka på min rygg och när jag vänder mig om så står ingen mindre än Brad Pitt eller 50 cent där och säger...(natt och dag jag vet...)
-Sorry tought you were some one else, but would you like to sleep with me?




jobbar..

Så... på lite bättre humör i dag.
Känner mig så duktig köpte mitt efter längtade friskis kort och har redan hunnit köra kondition innan frukost en timme tor, lör och sön.
Sånt stärker själen, låter kanske lite konstigt för er som inte lägger så mycket energi på sånt, men det är underbart.
På väg dit är det segt, lite trött och så men väl där är det bara att köra.
Och belöningen efteråt, självkänslan, kroppen som värker... helt underbart!
Man känner sig så grym, så duktig.
Fan va skönt det är.
Upptäckte mig själv googla friskis öppettider över midsommar och nli as besviken när jag förstod att det skulle vara stängt hela den helgen!!!
Fan, fan, fan!!!!

Jag ska fan utmana Mickis nu! Hon ska ju också köra järnet nu.

Nää, det ska jag inte jag ska ju göra detta för min skull och på 2 vec ska 4kg bort å sen ska jag lägga om det hela.

Wish me luck!

Ställer jag orimliga krav?

Börjar faktiskt tro att jag kanske gör det, att jag förväntar mig, kräver för mycket av mina relationer, så väl dom vänskapliga dom familjära och dom som har med kärlek att göra.
Men jag ställer inte mina krav utan att ge det samma som jag kräver ju.
Tycker jag i alla fall, men det kanske jag gör....

Eller kanske är det bara så att det är så det är nu mera, folk ser bara om sitt eget, ger när det gynnar dom, delar när det gynnar dom.

Jag vet inte, eller så är det min orimliga standard jag har, det är bara det att den sitter i ryggmärgen och är så svår att göra något åt.


Jag förväntar mig mycket det vet jag, men jag ger också mycket och är så trött på att bjuda på oxfile och få brödsmulor tillbaka!

För det är så det känns emellanåt. Jag tror på att behandla andra som du själv vill bli behandlad, synd bara att jag tycks vara den enda.

Många undrar: varför tar du så illa upp, tar det så personligt, hon/han menar ju inget.Men jag tar det personligt för jag skulle aldrig göra så mot henne/honom och då förväntar jag mig samma sak av dom, vilket oftast leder till besvikelse då moralen är död.

Japp, jag är en moral tant och hur roliga tycket folk att sånna är?

Inte mycket....men det är ju ändå en sån man i slut ändan vill ha på sin sida, nån som säger ifrån trots att det inte drabbat henne, nån som säger det är inte okej! Trots att det gäller någon annan...eller?
Jag skulle vilja ha det i alla fall nån som sa ifrån vid orättvisor, även om den personen själv inte drabbats.

Så jag är som jag är och kan bara hoppas att det finns fler av oss där ute, för kom i håg:

"Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad"
Martin Luther King


Peace in the streets


no comments!

Sååååå uttråkad, hur trist får det va?
Alla roliga har gått hem för dan(dom som inte redan slutat för gott) och här sitter jag.
Usch det är lite segt att jobba kväll faktiskt, bättre betalt, men seeeeegt...
Fan, måste handla på vägen hem orkar inte, trött.
Och i morrn tar lilla Sophia studenten! Gu va stor hon har hunnit bli, och ändå är jag fortfarande så ung, konstigt...
Så i morrn drar det iväg till Rosers!!! PARTYYYY!!!
Nää, ska bara dit med min lilla eviga följeslagare Tiger(stackarn) och mysa lite, gratta och snacka skit.

Och så karl också..
Ja, guess whos back? eller back  och back....Vi har väl hörts av lite här i dagarna, får väl se om vil skulle styra upp nåt i veckan.
Men vill jag tillbaka dit? tillbaka till att vänta, hoppas, ledsna, hata, älska(hett).
Och kan jag ens komma tillbaka dit? Det är ju egentligen den stora frågan.
Tror fan inte det,  inte ens om jag ville.
Once it's dead it's dead.. eller?
Känns lite så, känns inte som om jag kommer att falla dit igen, den lågan slockande rätt länge sen.
Fan, minns ju hur less jag var på människan, störde mig. Och  i Oumis värld är det ett tecken på att det inte kan räddas.
Mycket tål jag, förlåter både en och två gånger, ställer upp igen och igen...
Men har jag väl lessnat då har jag, och då går det tyvärr inte att göra så mycket åt det.
Då kan det till och med vara så att jag vill vara kär igen, jag bara önskar att jag kände nåt, då människan står där så villig att kämpa.
Men då går det inte det är bara tomt, och jag är inte känslokall av mig, tvärtom!
Men det går bara inte...
Ja, ja vi får väl se hur det går.

Vi vet ju alla vem det är jag vill ha...=)

Peace in the middle east.

back..

ja det har ju vart tyst ett tag nu..
Trodde det skulle kvitta men så insåg jag ju, att fan folk läser ju det här.
Det är ju skit kul ju! Trodde jag inte.

Så lördag kväll och här sitter jag(som vanligt), nää, har vart rätt duktig i dag, var på gymet innan frukost körde ett kondtions pass.
Låg ute i skuggan av ett träd och läste nån timma med Tiger, såå skönt!
Och så skulle jag ju ut ikväll, vilket jag vill men ändå inte.
Vill ju ut och träffa lite folk men samtidigt, det är ju så skönt och bara vara hemma, en kopp te lite popcorn och nån film...
Och medans jag sitter här i valet och kvalet, sätta fart eller ej, så hinner klockan bli så mycket och ju mer klockan blir ju mer frestande blir det att bara vara hemma.
Så jag blir hemma.....igen.
Just nu sitter Kami på min soffa, lika seg som jag, men det är han alltid och vi som känner han vet ju vad det beror på....ha,ha...

I morrn ska jag gymma igen, det var så skönt!
Slarvat som fan sen jag började jobba. Funderar nu på att åter köpa ett friskis kort, blir ingen kondition gjord på nautilus, deras maskiner är för tröga, men dom har bra styrketränings grejer.
Så tanken är köra kondition på friskis och när schemat tillåter tyngder på nautilus.
Känns lite onödigt och kanske inte som nåt jag egentligen har råd med, men är det slöseri när det handlar om frisk vård?
Asså så farligt blir det ju inte finns ju dom som betalar 500.- i mån till sats, min totala kostnad kommer att bli ca: 460.- i mån och då har jag ju kort på 2 gym och om jag sen till råga på allt skulle vara så duktig som jag vill vara och lyckas sluta röka så jämnar det ju ut sig ju..

Och för er som undrar om jag forfarande tänker på den där speciella så är svaret:

I can't help but do.......

Peace in the street and stay up dated...

Fan oxå...KÄR!!!!!!!!!!!!!!!

Ok, i'm in löööve!!!!

Men det är inget jag glädjs över, känns mest bara jobbigt.
Vissa av er som läser detta vet redan vem detta är som fångat mitt intresse och övertagit min hjärnverksamhet.
Och det är jobbigt, jobbigt, jobbigt!
Allt snurrar, bankar och slår, allt känns lättare, tyngre hoppfullare och hopplösare.
Fan, sååå fin är denna människa och så ouppnåelig.
Så långt bort, så i en helt annan värld.
-Sluta säger ni,
och jag önskar att jag kunde!
Jag vill väl inte fastna, haka upp mig på någon jag inte kan ta vid, prata med, se i ögonen..det är ju as jobbigt ju.
Bara gå och längta drömma, önska.
Det var väl självaste fan!

Hoppas fan att det lägger sig, att det bara är en crush (som Kalle säger) att det går över...
Men oj vad jag vill, jag vill, jag vill!!!!!
Jag drömmer om denna människa, fantiserar, upptäcker mig själv bara sitt och le åt ingenting, blir varm bara jag viskar namnet, känner hjärtat dunka hårdare, rastlösheten när jag är hemma, försöker tänka på annat hålla mig sysselsatt så att jag inte förgår, försvinner, upplöses i all denna otroliga underbara, hemska, starka förvivlande starka saknad och åtrå.

Så här kan jag ju inte ha det.
Det var väl självaste faaan!!!

Peace in the middel east (som brorsan säger).

P.s
Undrar vad du gör nu......du underbara....