Jag önskar att fler kände sig mogna att  ta det steget, steget in i vuxen världen.
Världen där man inte längre behöver känna oro och osäkerhet för vad folk egentligen tycker, för här talar man om det.
Här vet man var man har sina vänner, arbetskamrater och familj och man vet vem man är och vad man står för.
Man behöver inte "oroa" sig för att folk snackar bakom ryggen på en, för här sysslar vi inte med sånt.
Även dom man tycker lite mindre om behandlar man med respekt, man har lärt sig att man inte kan gilla alla och alla kan inte gilla en men man kan ändå visa respekt mot dessa.
Här himlar vi inte med ögonen på grund av en dum fråga eller dylikt, vi har för länge sedan insett att alla har olika funderingar och ingen är mer rätt än nån annan.

Här kan vi fungera och hålla en shysst nivå till alla i vårt liv även de som vi kanske inte själva skulle valt att umgås med, men då vi nu är vuxna har vi insett att vi kommer att stöta på rätt mycket folk i våra liv som vi kanske annars inte hade valt. Dessa kommer att dyka upp lite varstans och då vi vill att dessa ska vara shyssta mot oss är vi det mot dem.
Vi lämnade kräk miner, viskande och utfrysningar i högstadiet (ja, redan innan gymnasiet får jag hoppas) vi slutade att bara bjuda in "vissa" och bjöd alla till fest och dylikt, då vi insett att det är det som är shysst och bara för att alla är inbjudna behöver vi inte spendera hela kvällen med nån vi inte vill.

När vi känner att det någonstans är en "fnurra på tråden" tar vi på ett bra sätt itu med det, vi bidrar inte till mer tissel och tassel och tror på rykten, vi frågar rakt vad som har blivit fel, då det oftast faktiskt bara är missförstånd.
Och har vi gjort bort oss..ja, då är vi ju vuxna och står vårt kast. Man kan ju bara ha vart arg och låtit nåt dumt slinka ur, då är det sällan värre än att be om ursäkt, jag menar alla kan ju tappa humöret.

Så kom igen nu ta klivet, man kan inte vara femton forever.
Och låt mig vara den första att säga VÄLKOMMEN!

Peace in tha streets.