Sitter här nu i valet och kvalet...över en lunch.
Låter kanske löjligt, men det är en lunch som representerar så mycket, det är en lunch som säger förlåt.
Ett förlåt jag är lite trött på att få höra.

Så ska jag gå eller inte?
Hon svek, igen. Skickade ett mess, igen.
Men det känns ändå inte riktigt okej i alla fall, jag menar hur många gånger ska man kunna få göra nån besviken och förlåtas? Det måste ju finnas en gräns.
En lunch tänker ni, men det är så mycket mer än så.
 Det värst är att här sitter jag med ångest nu, över att inte ha svarat än på flera timmar, känner skuld och ångest, känner mig pressad.
Ska jag på lediga dag ta mig ut till Vällingby för att förlåta nåt jag egentligen inte tycker är förlåtligt.
Ska jag åka dit för att säga: det är lugnt, när det inte är det, när jag blev ledsen, sårad och hon vet att jag blev det.
ska jag gå när jag fick en inbjudan i form av ett mess en vecka senare, när hon inte ens ringt, inte ens ring för att bjuda över mig.
Vill jag åka ända dit, när det alltid är jag som åker dit.

När jag inte räknas, tas för givet, bara får ta del av allt det tråkiga, alltid väljs bort när det är något kul på gång.
När hon vet att jag väntade såg fram emot, när hon hade lovat och när jag ändå valdes bort, igen.
Hon är inte den ända, det är fler, fler som tar förgivet.
Tar och tar men sällan ger.
Men det är mitt eget fel, min oförmåga att säga NEJ!
Missförstå mig rätt, jag är inte dum snäll, jag vet att jag utnyttja(vilket i och för sig är värre).
Men jag kan inte, kan inte låta bli att finnas där.
se på mig nu, här sitter jag med skuld för att jag inte svarat på ett mess, men hon då? Känner hon ens att det var fel? Jag tror att hon gör det, men jag vet också att hon skulle kunna göra det igen, för att sen bjuda på lunch.

Usch, vad jobbigt det blev.
Jag måste stå på mig mer, stå fast vid vad jag känner. Inte låta mig tas för givet, men ändå ett sting av ångest.
Jag orkar inte åka dit. Egentligen, hon har inte ens tagit sig hit för mina födelsedagar dom senaste 2 åren. Alltid nån ursäkt.
Men sen alltid skickat ett mess, kommit förbi när hon ändå varit i stan ,men det är inte samma sak.
 Fan, va trött jag blir på mig själv!

Ja, ja, behöver ni få tag på mig på lördag......
är jag på lunch i Vällingby.