Så, den här dagen då?
Jobbat som vanligt och dagen gick fort. det är alltid skönt, vilket det kanske inte borde vara. Jag menar dagar som bara går obemärkt förbi är det egentligen så bra?
Sen har jag som vanligt då haft min siesta då jag sov som en gris alltid skönt med en tupplur mitt på dan. Men lite vettigt har jag också gjort bland annat tvättat så det var ju duktigt av mig.

Så då när jag stod där i tvättstugan fick jag ett samtal från ett nummer jag inte kände igen....
Och vem var då detta jo, who else but gubben i lådan herr Jonathan.
Han har inte hört av sig på ett bra tag i och för sig inte jag heller, vi är ju inte ovänner men blev ju så trött på han. Inte sårad eller arg, bara utled. Och sen rann det väl bara ut i sanden allt ihop vilket inte gjorde mig så speciellt mycket. Missförstå mig rätt nu, jag har absolut tyckt om han rent utsagt kanske vart förälskad, men det lade sig rätt snabbt och så tog det ju slut typ i november förra året och sen dess har jag inte reflekterat speciellt mycket över honom alls.
Vi var ju på bio nån kväll i sommras, men det finns ju absolut ingenting där.
Men till saken....
Han hade sett på facebook att jag tagit bort den lilla detaljen om att jag är singel, inte för att jag inte är det utan för att det börjar poppa upp en del folk där som jag känner inte behöver veta allt om mig.
Men han frågade i alla fall vad jag hade för mig och jag tvättade ju vilket jag sa.
Då undrade han om jag käkat än eller om jag ville gå ner och käka med han på haket där vi alltid käkade.
Och sen kom det...
- eller har du en kille nu? för det står så på din facebook.
Ha, ha!! han är ju för rolig, inte hörts på månader har inget emellan oss men oroar sig för att jag inte längre står som singel på facebook!
Men jag sa som det var, nej jag har ingen kille...

Halv timmen senare satt vi på puben för att käka, och jag menar vi är coola vi har inget otalt, det är ingen som är arg eller sårad.

Saken är bara att alla som känner mig vet att jag inte har vart nån nån party brud det senaste året, och att jag  på senaste tiden valt att inte söka partner(eller valt och valt, har helt enklet inte blivit så bara) men  nu stod väl nackhåren på han, ha, ha!! Oumi har ett liv!
Det går inte hon ska ju vara tillgänglig!
Inte för att jag nödvändigtvis vill vara med henne men jag vill känna att hon finns där.
Fuck that!
För det sjuka är att han inte är den enda som reagerat på att denna lilla detalj på facebook har förändrats.
Nää, men i alla fall, jag hatar inte tycker mest bara att det är lite komiskt hur folk fungerar.

Men det är ju sant som man säger: you don't know what you got til it's gone.
Jävligt synd bara att det ska vara så. Att man inte kan uppskatta när någon finns där för en, man tar det förgivet.
Tills det är försent.

Men ,men det var trevligt och vi snackade lite skit. Jag har inget emot honom han får gärna vara min vän det är bara det att mina erfareheter säger mig att han inte skulle bli en speciellt bra sådan.


Peace out!