Jag har så svårt för det där gänget. Ni vet dom som gick i ens klass och alltid höll sig för sig själva. Sen gnällde dom på att dom var "utanför" , ni vet dom som bara pratar med varann aldrig lyfter ett finger för att ens försöka lära känna nån annan.
Sen sitter dom där och man känner deras blickar när man går förbi,: gu vad hon tror att hon är nåt!
Det tror jag inte. Skon klämmer snarare vid att ni inte tror att ni är nåt och då väljer ni att på erat sätt se ner på dom som ni innerst inne tycker är nåt.
Jag har försök att prata med er, det går inte. Och ärligt talat kvittar det för min del. Ni får gärna hålla er på er kant, men ha inte mage att gnälla för att ni sen är utanför ni har ju själva valt det!
Attackera inte mig på grund av era egna tillkorta kommanden.
Väldigt fult måste jag säga!!!!
Jag böjde mig, försökte, bad till och med om ursäkt trots att jag inte kände att det var befogat, men fick bara skit tillbaka.
Försökte vara the bigger person (och lyckades) men du valde den smala vägen du.
Hur jag än är har ni bara bestämt er för att hata. Men gör det slösa er energi på att störa er på mig, jag bjuder (som alltid).
Vet inte vad detta beror på och tycker ärligt att det är  lite skumt.
Man kan inte gilla alla..nää absolut inte, det är jag den första att skriva under på. Men man kan vara vuxen, hövlig och bete sig som folk.
Äh, ni ska inte få ta min energi hatar mig själv för att jag tillät tårar komma. Men vart bara så chockad att mötas av en vägg av hat hos männinskor som inte ens känner mig. Ärligt talat har aldrig hänt mig förrut. Självklart har man ju vart ogillad av nån genom åren, det har vi ju alla. Men att nån bara spyr galla över en så där, nån man inte känner, nån som man försök att prata med, har bjudit på leenden och försökt att vara allmänt social med. Inte för att jag vill vara eran vän utan mer för den "goda andans" skull.
Jag har grattat när det vunnits grejer, när det fyllts är och sånt tjafs.
No more!!!!!

Fuck you!!!!