Ja, jag gjorde det.
I ett ögonblick av svaghet (och ett ögonblick är allt som behövs) förlåt alla ni som nu är besvikna och tyckte att jag var starkare.
Jag föll tillbaka, till det gamla.
Kunde inte hjälpa det. Det var så skönt, det lättade på trycket, jag kände Oumi igen.
Jag är ledsen.
It has been a shity week to say the least.
Jag mår inte bra, jag har ångest och det dämpar. Förlåt.
Men jag skall stå igen, jag ska kämpa.
Men för i kväll då allt bara släppte var det vad jag behövde. På måndag lovar jag att ringa el doctoro, men för i kväll behövde jag det här. Men jag vet också att så här kan jag inte må. Men för ikväll var det faktiskt skönt.
Sorry....
Jag behövde det, behövde känna MIG igen. För i allt det här otrevliga, allt det falska tycks jag ha försvunnit och det skrämmer mig.
Förlåt.
I am, weak or not always Oumi. (at least i try to be.)

Tack Jossan och Emma för att ni finns där och förlåt om ni känner er besvikna. Svaga blir vi alla emellanåt och det vet jag att ni förstår. Ge inte upp på mig, även om jag aldrig tror att ni skulle göra det.
Jossan alltid bara ett phone call away... Love you!


Peace and trying to stay strong...