Oumi= the bad guy?
Alltså ärligt, nej. Tycker inte det.
Gör mitt yttersta för att vara respektfull, inte störa men på något sätt ändå går allt åt helvete.
Jag vill INTE ha honom!!!
Jag vill inte ha med honom att göra. Jag har sett hans rätta ansikte och nej tack. Vill inte ha sådana människor i mitt liv.
BESPARA MIG!
Men jag kommer att vara respektfull, varför inte?
Jag vill inte bråka om nåt sominte finns att bråka om. Jag går out of my way för att undvika.
Jag vet inte hur många gånger jag sa: om du ska ut med dom. Gå ut med dom, vi kan höras nån annan dag.
Jag blir inte arg eller ledsen. Jag vill bara ha lugn och ro.
Vill bara gå ut och ha lite kul, dansa, skratta och dricka ett par bärs (ja, Kalle bärs).
Men det går tydligen inte....
Vad är grejen?
Han ska inte tro att jag vill ha något med honom. Okej, jag är den första att erkänna att jag gett människan way to much luft. Vet inte varför egentligen.
Jag skäms inte för att säga: ja, jag tyckte om honom, det gjorde jag.
Men kär?
Nää, tyckte mer att det hade vart soft att kunna chilla med någon då och då. Hyra en film relaxa. Men nu gick ju inte det.
Och det känns ärligt talat helt okej. Jag går inte under, jag gråter inte för det.
Han var inte för mig och det är okej.
Det som svider är allt det andra, runt  omkring som har blivit på grund av en människa som egentligen inte betyder något i mitt liv.
Allt runt omkring. Det faktum att denna människa har utmålat mig som en dödskär intrigmakerska.
När jag försökt att vara vän.
Sure i fucked up. Jag gav honom för mycket luft. Jag fick honom att tro att han var viktigare än vad han faktiskt är.
Men det handlade aldrig om honom. Jag är sån. Känsslomänniska.
Jag tycker om att kramas mysa, gosa. Det innebär inte att du är mitt allt, det betyder bara jag trivs med dig och tycker om dig.
Jag är så.
Nu tycks alla tro att jag dööör för honom. Jag älskar honom.
Så är inte fallet.
Har älskat en man i mitt liv.
Har vart förälskad i många. Men bara älskat en och alltid kännt att jag aldrig kommer att älska nån så igen.
Vet inte ens om jag vill göra det. Jag vill inte ha en pojkvän.
Jag är liksom inte "där" ännu trots att så lång tid har gått.
Och skulle jag vara "där "och vilja ha en pojkvän, tro mig jag skulle INTE välja dig. Du är inte pojkvänsmaterial.

Fan, garvarde på jobbet igår.
Nån frågade om jag fortfarande var kär i ....., nån annan sa vadå-........?
-Emma sa ju att du träffat nån annan kille ju.
-Men Oumi för två månader va du ju kär i .... är du kär i nån annan nu?
Ha, ha thats me.
Det är så, jag blir lite små betuttad då och då.
Men älskar?
Nää, finns bara en man jag älskat.

Det är vad det är.
Men var så säker. Älskar, det gör jag inte.

Peace och of to work!