En kvinnas intuition är sällan fel. Det är ett faktum.
Ni må tycka att jag vad dum, hysterisk eller varför inte överdriven.
Men jag kände det på mig och jag hade rätt.
Tror jag...
Ha, ha.
Nää, saken var att jag kände det i magen jag liksom bara visste.
Nu känns det som om jag fått det bekräftat fast inte i så många ord. Folks dubbelnatur är för mig skrämande.
Nu sitter den där. Den där klumpen, ångesten. Varför jag har ångest vet jag  inte. Jag visste det ju!
Men saken är: jag är vuxen!
Varför, varför fortsätter jag att utsätta mig för dessa barn?
Dessa människor utan respekt och känsla för vad som är rätt.
Ha, ha när Carro såg han dog hon.
-Äh, fy fan Oumi!! Lägg ner. Varför ödslar du energi på det här?
Sa hon och pekade mot han. Han är ett barn.
Syrra sa att hon tyckte det var sååå synd att jag slösade allt jag besitter på människor som inte är värda det.
Hon sa: Du har så mycket att ge. Du är så äkta, så rak, ärlig. Du är en klippa för dina vänner, du är glad och sprider glädje och det gör mig ledsen Oumi att allt detta väljer du att ödsla människor som inte kan uppskatta det. Du slösar bara bort det.
Jag kastar pärlor åt svin!
Och den stora frågan är: Varför, varför bryr jag mig??
Jag bryr mig egentligen inte så mycket om HAN. Faktiskt, även om man kan tro det.
Det är hur falskt allt är som chockar mig, hur folk utan att ens blinka bara vräker ur sig lögner.
Det skrämmer mig hur äckligt och smutsigt allting är.
Vad är egentligen äkta?
Varför ska man inte kunna lita på folk? Varför vill folk inte vara tillförlitliga?
VARFÖR ÄR ALLT SÅ FÖRBANNAT OÄKTA?
Alltså jag menar säga bara som det är. Ljug inte, snacka inte.
SÄG BARA SOM DET ÄR.



Keep it real!