Har en stor, fet, bubblande, dunkande klump i magen.
En känsla....
Någonting är på gång. Och det känns sååå jobbigt.
Tänk om det är så, på riktigt? Jag kommer ju att bli as lessen ju.
Pallar inte bli det.
Pallar inte att nån annan ska vara där, nån annan som ska få krama, mysa och allt det där.
Pallar fan inte det.
Jag har ju haft dessa misstankar förr och haft fel...men nu känns det så där riktigt jobbigt.

Och till råga på det kliver man in på jobbet intet ont anande och får en drös me bullshit över sig!
Vad är grejen varför ljuger folk, skapar intriger. Är folks liv så tomma, öde att dom måste skapa spänning. Är det avundsjuka, tristess lever dom i tron om att alla andra har det ju så "bra" så nu ska jag sabba.
Ta reda på fakta först! (man får inte vänner genom att ljuga, dom kommer inte att tycka bättre om dig för det.)
Mitt liv är upp och ner just nu känns det som. Samtidigt som det inte känns upp och ner och bara känns slentrian.
Bor hos pappa på grund av ett stambyte(är inte van att bo med någon). Var länge sen jag kände mig så ensam som jag gör just nu. Är förälskad(tror jag) och det känns helt hopplöst, tungt och jobbigt.
Vet inte varför men det känns bara lesset och ensamt just nu. Så snälla stör nån annan. Ljug om nån annan. Jag pallar inte höra skiten.
Här har ni inget att hämta.
Move on.



Peace and please, please keep it real!