Jag tror jag har stans bästa grannar på mitt våningsplan. Alla är så snälla och go'a.
Vi liksom hänger, vi har ofta ytterdörrar vid öppna och hundar, katter och lilla Michi springer mellan alla.
Det är liksom mysigt.
Vi kliver in hos varann, tar ett glas vin, spelar spel.
Det är en as nice stämning. Mysigt liksom.
Har haft polare som ba: ååå jag vill ha dina grannar! Jag förstår det dom är skit schyssta.

Jag har ju då gett ett par nycklar hem till mig hos grannen nu under stambytet så att dom kan chilla där om det borras helt galet. En sån grej känns liksom inte konstigt utan mer självklar.
Men i alla fall förra redan när jag kom hem stod detta inne hos mig.



Observera även katten tillhör grannen, ha, ha. Han slank me han också. Men asså så gulligt och snällt (eller tror dom att jag behöver det?).
Och så idag var jag ju förbi med lite smutstvätt och då stod dessa inne hos mig.



Ena grannen  jobbar på nån härlig lyxig frisör salong på det anrika Östermalm och jag fick dom här , bara så där.
 
Gu, vad jag saknar mitt hem!!!1

Peace

P.s
Kan, kan man väl men man lär ju inte leva så länge!

 They do have a point.