Och har ingen aning om varför...
Har upptäckt att om jag går ut och dricker, verkar inte spela roll om jag blir full eller inte så är det  Ågren dagen efter.
Fattar inte varför. Har inte gjort nåt att få ågren över asså jag menar det är ju förståeligt om man "tabbat sig", men känner inte att jag har det. Så vad fan är det då?!?
Skit jobbigt, vill bara krypa ur mig själv och försvinna.
Jag vill stanna här, Hemma hos mig. Bara dra täcket över mig, det sista jag käner för är att släpa in katterna i buren och dra hem hela gänget till pappa. Sååå trött.
Fan!



Typ nästan lite less på mig själv.
Less på att missuppfattas. Det är som att man inte kan va sig själv utan suckar. Ibland blir jag typ osäker på vad jag själv har sagt, eftersom att folk tycks höra något helt annat.
Det blir liksom: shit, vad sa jag egentligen för att uppfattas så?
Menade väl inget illa med det.
Så jag har bestämt mig nu.
Fuck the world.
Jag tänker undvika....sätta mig baksätet.
Problemet är att när jag gör det så får det en motsatt effekt.
Då blir det istället: är du sur? Har det hänt nåt?
Det är som att folk vill att man ska hålla låg profil, var grå. Och gör man inte det är  man plötsligt "obekväm".
Men samtidigt låter ni mig inte hålla låg profil heller. Det kan även vara press att vara den som alltid ska synas vare sig man vill eller inte.
Jag tar plats, trust me i know. Men även när jag inte velat ta plats har jag tvingats att göra det. Vara den som säger något för att ingen av er gör det.
Jag har lagt mig i mycket. Men aldrig med illvilja i sikte utan enbart omtanke. Det är nog slut med det nu. Jag har bestämt mig.
Jag skiter i!
Hoppas jag kan bara. Kan titta bort när jag ser en olycka på intågande. Kan skita i.
Vilken jävla piss ångest jag tycks ha ådragit mig i dag.
Kanske känns annorlunda i morrn...men jag tänker ändå försöka. Bara försöka hålla mig undan.
Lägga även dig på the back burner, bara chilla.

Nu är det ju två vita månader på intåg. Ska bli rätt soft.
Ska försöka att bara tänka på mig .
Skita (shit hur många gånger har jag skrivit skita nu?) i allt det där andra.
För egentligen varför utsätta mig för ett sällskap där jag inte känner mig trygg. Trygg i att jag duger, trygg i att jag är omtyckt, trygg i att hur jag än är så kan jag vara jag.
Eller är det så att det här bara är herr Ågren som snackar. 
Jag vet att jag kan vara too much...men fan hellre det än att vara too little..eller.
Jag tycker bara att det är så tråkigt att folk så snabbt bestämmer sig för vem man är utan att man ens öppnat käften.
Bara genom hur man ser ut.
Ni tycks uppfatta mig som untouchable.
Så är inte fallet. Trust me on this. Jag visar det inte alltid.
Ni tror att jag ständigt blir sur. Men jag är nog oftare ledsen än vad jag är arg.....
Så jävla trött på att det alltid är Oumi.
Jag tar alltid allas parti, men vem i helvete tar mitt?