Vart en rätt mysig hemma kväll  igår med ett glas vin och korsord. Njöt av att bara vara hemma hos mig i lugn och ro.
vart rätt sen ändå gick och la mig vid tre typ.
Imorse kände jag mig på nån vis taggad och pigg och det vart en lång promenad på ca en timma. Sen in på dagslivs och handlade yoghurt och flingor till frulle.
Kändes så nice, att vara ute och gå i vår vädret, lyssna på musik och bara chilla.
Svetten rann när jag kom hem vilket fick mig att känna mig ännu bättre!
Nu sitter jag på jobbet och det händer ingenting!!!
Det är så sjukt lugnt.

Sen är det en till grej...
Jag har en vän, som jag i alla fall vill kalla vän. Men saken är: är det en vän?
Jag vet inte varför men av någon orsak känner jag mig inte alltid hundra på att jag kan lita på denna person fast jag så gärna vill.
Det har förmodligen ingenting med personen att göra utan med mig.
Men ibland känns allt bara så lurigt på nåt vis. När man inte svarar i telefon, inte svarar på mess. Som om att man har nåt lurt på gång.
Personen är hemlig på ett skumt sätt, som bara bidrar till att man inte riktigt vet.
Och det värsta är att jag gillar henne så mycket...Har kul med henne och trivs med henne. Men hon gör mig på något sätt osäker.
Osäker på hur ärligt det egentligen är.
Men kommer överens om nåt och så bara försvinner hon. Och till saken hör att jag aldrig skulle bli sur och om jag skulle bli det så går det över rätt fort.
Jag vill bara att man är ärlig. Man kan alltid ångra sig när bestämt nåt, men säg det då!
Allt det här väger på mitt hjärta, varför vet jag inte. jag är inte bra på dålig stämning. Det rubbar min vardag och jag kan inte hindra det.
Om det gör mig svag vet jag inte. Men jag påverkas av min omgivning, har alöltid gjort.
Jag är en sån som inte vill lösa grejer i morrn. Jag vill lösa dom idag för annars kan jag inte tänka på annat.
Ja, ja. Jag hoppas att hon hör av sig så att  man får veta var skon klämmer den här gången.

Peace!