Jag vet faktiskt inte vad mitt problem är. Varifrån all denna osäkerhet kommer.
Vet bara att den är jobbig.
Kan inte hjälpa det.
Tro inte att jag fiskar efter komplimanger för så är inte fallet. Jag är rent ut sagt fett med osäker.
Jag vill vara en av dom som känner att jag är as bra!
Jag är bra, det vet jag. Det är inte där skon klämmer....det är mer: är jag tillräckligt bra?
Känns ofta som om alla omkring är så säkra i sig själva.
Känner inte tvivel på samma sätt, svartsjuka, oro.
Vilket jag känner jämt!
Nästan lättare att inte tycka om nån, för då slipper jag allt det där. Nästan lättare att bara vara själv. Men det är ju inget sätt att leva på.
Jag misstror dom flesta. Inte för att jag vill. Men tänk om jag litar på er och så sviker ni.
Hade det då inte vart lättare om jag på något sätt liksom "saw it comming".
Om jag hela tiden anade det?
Äh! Det här är mitt issue och det vet jag.
Det är hos mig förändringen måste ske. Jag ska göra mitt bästa. 

Du är bra Oumi.
Du är bra Oumi.
Du är bra Oumi.

"I know a change gonna come." ( Sam Cooke)