Hon doftar av herrparfym.
En främmande doft hon inte känner igen.
Det luktar gott...
Lägger hon näsan mot armen och tar ett djupt andetag känner hon den.
Doften.
Parfymen, hon egentligen inte känner igen.
Den doftar gott.
Men...
Trots att det luktar gott, känns fint.
Känns det inte rätt.
Det är inte den doften hon vill känna när hon lägger näsan in mot armen.
Hon vill känna någonting annat.
En doft som egentligen inte finns.
Det är inte doften av en dyr herrparfym som fyller alla kriterier hon vill känna.
Hon vill känna den där doften som inte går att sätta ord på.
Den där doften som inte har ett namn.
Hon lägger näsan mot armen.
Det luktar gott.
Men det är inte rätt, inte rätt doft.
Hon ler för sig själv.
För trots allt så luktar det ju gott.