Vart ett par tunga dagar nu och har nog inga tårar kvar.
Så uttömd och trött nu.
Vill bara stänga min dörr, stänga av min telefon och försvinna ett tag. Bara få tänka lite vilket förmodligen är det sista jag behöver...
Tänka ännu mer än vad jag redan gör. Jag och min analyserande natur.
Det har vart lite too much nu som det så fint heter.
Jag som inte skulle fastna sitter nu fast som i cement. Vilket HAN inte ska få bli mer medveten om än han redan är.
Han har vart försvunnen hela helgen, eller försvunnen och försvunnen vet ju vart han vartit men det gör inte det hela lättare.
Har saknat...
Tillråga på det när allt jag ville var att bara krypa under täcket och försvinna, ja då försvinner Tiger!
Då bröt jag ihop.
Söp mig onödigt full och grät oavbrutet.
Tiger är nu tillbaka men då kommer nästa smäll...So is he!
Och utan ett ord på dagar nu. Det är förmodligen lite mitt eget fel som i söndags, återigen då full skickade ett mess som förmodligen aldrig skulle ha skickats...
Tre dagar nu och inget svar.
Går på helspänn och analyserar...
Och inte fan kan man få lägga sg ner och försvinna heller.
Nää, idag var det in till Satdium reklamera brorsan skor, iväg till psykologen en helt ny sådan så det blev både uttömmande och utmattande.
Sen vidare för de obligatorisk blodprovet och vaccinering.
Sen var det ju bara att gå och handla allt som måste finnas hemma inför resan.
Jag är så trött.
Sen är det en till grej som jag inte kan dela med mig av.
När det blir så här vill jag bara släppa allt och jag kan inte det nu och det ger mig ångest.
Sanningen är att jag nu bara känner ångest inför allt. Resan jag sett fram emot känns nu lite tung.
Jag vill ju bara stänga min dörr och försvinna....

Undra om det ens skulle märkas...