Svimmade ju som tidigare nämnt i torsdags men känner mig ännu inte riktigt bra.
Vet inte varför. Tror att det är för att jag jämt blir så rädd när jag svimmar och tror att det kommer att hända igen.
Gick och lade mig igår med en klump i magen och lite ångest lämnade till och med en lampa tänd.
Det gör jag aldrig!
Älskar att sova när det är becksvart.
Men iallafall vaknade vid tre på natten av en mardröm, hjärtat slog i hundraåttio och jag tänkte nu svimmar jag.
Så gick upp och la mig på soffan. Satte på teven för lite verklighets känsla (tappar den när jag mår så där)och lyckades somna om.
Problemet är att jag liksom är så rädd för att tuppa av att jag nästan framkallar det.
Det sämsta man kan göra är ju att få panik och jag försöker att inte få det.
Men i huvet tänker jag bara: Shit jag kommer svimma, jag kommer svimma.
Jag måste lära mig att bara ta det. Svimmar jag så svimmar jag.
Det är skit jobbigt allt det här och det bidrar till sån dödsågest så ni anar inte.
Det här kommer att sitta i ett tag nu. Det vet jag och bara det ger mig ångest.
Kommer att vara nojig nu ett tag vara rädd.

Det är så jävla jobbigt och tär på mig som fan.
Jag vet ju att jag är sjuk liksom men brukar inte tänka på det så ofta men när sånt här händer så blir man påmind med råge och det är svårt att tänka på nåt annat....