Shit vad jobbigt det här blev då.
Mycket vill ofta ha mer.
Första kvällen eller tja, dagen sen i fredags vi inte hörts.
Du har inte hört av dig, du är någon annastans....
Jag finner mig själv önska att du vore här. Men vet inte om det är för att du är du eller för att det var just du som var här när jag behövde det som mest.
Hoppar till varje gång telefonen ringer och blir lika lättad som jag blir besviken när det inte är du.
För om det vore du, vad skulle jag säga då?
Hur säger jag att jag inte vill lova.
Jag vill inte falla, jag ska inte falla, jag har inte fallit.
Hur ska jag säga kom hit och håll om mig utan att skrämma varken mig själv eller dig.
Hur ska man förklara att jag vill, jag vill, jag vill trots jag gör allt för att inte behöva.
Eller vill jag bara kanske att du ska vilja?
Är det det faktum att du ska vilja och bara för att du inte kan så vill jag desstu mer?
För ärligt talat.
Vill jag verkligen?
Med facit i hand...
Vill jag verkligen det här?


Om du nu bara kunde ringa någon gång så att jag kan få skita i att svara.
Skitstövel...