Hade riktigt ont i magen igår. Det var ingen större fara på dagen, gick till och med och tränade.
Okej, sure jag körde ju inte gärnet och jag kände ju mensvärken.
Men sen hände nåt...
På eftermiddagen började det bli värre och vid sex när jag satt på jobbet var det rent utsagt olidligt.
Det var länge sen jag hade sån mensvärk ni vet när man blir tvungen att gå llite lätt framåtlutad.
Tog mig iallafall hem från jobbet. Fyrtiofem minuter tidigare på grund av smärtan.
Kom hem låg med varmvattensflaska och tog smärtstillande.
Framåt elva började jag känna  mig som en människa igen.
Gick ut med Tiger och släppte in en granne som var utelåst och plötsligt när vi stod i hissen blev allt bara svart.

Vaknade med en skräckslagen granne över mig som undrade om jag hade epilepsi(vilket jag inte har)
Jag hade svimmat och vart borta ett par minuter.
Vi att kvar där ett tag på hissgolvet och jag ringde min låsas morsa(vilket jag alltid gör när det händer nåt).
JAG HATAT ATT SVIMMA!!
Det är så förbannat obehagligt.
Rakt på huvet hade jag fallit också på hissgolvet.
Har en fet bula i pannan och ett svullet knä.
Kroppen känns som den har gått en rond mot Tyson him self. Det blir alltid så när jag svimmar. Man liksom spänner alla sina muskler och så får jag spasmer.
Jag drömmer konstigt, jag vet att jag är borta när jag svimmar. Det är som om jag försvinner in i mig själv och inte hittar ut. Jag vill ut ur mörkret men det går liksom inte och när paniken är som värst då vaknar jag.
När jag vaknar rinner svetten och varje gång frågar jag vad som hände fast jag vet att jag svimmat.
Sen har jag lite små ångest i ett par dar, rädd för att det ska hända igen för det är så obehagligt.
Idag blir jag hemma!