Ligger i sängen och stirrar i taket när det slår mig hur snett det känns, känns som om hela lägenheten liksom lutar. Får sätta mig upp och titta en gång till men det gör det ju inte, klart det inte lutar.
Men så fort jag lagt mig så känns det snett igen. Sjukt.

När blev egentligen allt så snett?
Hur kommer det sig att jag ligger just här, just nu så sviken och besviken och stirrar på just det här sneda taket?
Var på vägen tog jag beslutet som gjorde att jag ligger här nu?
Vilken vän sa jag farväl till eller för den delen omfamnade och välkomnade?
Vilken väggren svängde jag av vid eller för den delen missade att svänga av vid som gör att jag ligger just här just nu?
Vilken lögn drog jag eller för den delen sanning sa jag?
Vem missade jag eller för den delen vem missade mig?
Det var ju likom inte så här det skulle se ut ju, livet.
Vilket val på min resa förde mig hit?
Vem var det jag skulle ha hållt kvar eller för den delen släppt tidigare?
Det var inte sådana här människor jag skulle ha i mitt liv.
Eller är det kanske min lott, det här?
Vad gjorde jag som gjorde det okej att vara så här emot mig?

Lögner och svek. Så otroligt oärliga...
Men ändå är det jag som ligger sömnlös och reflekterar över ett snett tak...
Fav va snett.