Efter ett långt snack med min lillebrorsa känner jag mig nu as pepp.
Alltså jag vet ju dom här grejerna vi snackat om men var så skönt med feedback.
Så nu jävlar!
Känns bra just nu, måste ta tag i det här. Inte sopa det under mattan,okej det har jag väl inte direkt gjort heller.
Jag låter dom prata, det spelar ingen roll.
Jag säger ju alltid att jag ska släppa saker och ting men nu tänker jag göra mitt yttersta för att hålla det också.
I'm gonna do me!

Jag vet att jag har försummat många av er men tro inte att detta innebär att ni inte är viktiga, för det är ni. Super viktiga och jag ska visa er det mer så att ni inte behöver tveka.
Jag vill vara en bra vän, inte ta för givet.
Jag känner mig så upprymd nu att jag typ vill fira er,hahaha.

Förlåt, förlåt för hur hopplös jag kan vara. För hur jag vet hur jag snöar in och jag kan förstå att ni frågat er själva: Är han så viktig att hon glömmer oss?
Och svaret är NEJ!! Det är han inte, men jag har trott och kanske velat tro att han var det. Jag har kanske önskat att han var viktig.
Så förlåt!

Och sen tack!
Tack för att ni står kvar.

Så here it goes:
Sandra, tack för att du alltid, alltid svarar. Tack för att du alltid oavsett var du är eller vad du gör eller vem du är med finns där, lyssnar, tröstar och är redo att sparka ner vem fan som helst.
Catrin, tack för att du vågar vara brutalt hård, rak och ärlig mot mig. Att du säger Oumi stopp! Att du tröstar och för att du på riktigt tycks beröras av hur jag mår. Det betyder så mycket och jag hoppas att du vet att du berör mig. Att du är så otroligt viktig.
Sabina, Syster Sabina. Tack för att du trots att vi är så olika alltid också finns där. Att du orkar med mina infall och ångest attacker och för att du på riktigt tycks tycka att jag är en väldigt fin människa och ständigt påminner mig om det. Du verkar genuint tycka att jag deserve the best och det värmer mig.
Katja, tack för att du trots dina egna dilemman och sorger ändå tycks ha plats även för mina. Att du trots sporadisk kontakt alltid står redo för mig i kris och som uppriktigt kallar mig vacker när jag känner mig som fulast.
Demba, älskade lillebror var vore jag utan dig i mitt liv? Borde kanske inte tacka dig utan mamma för denna underbara gåva som är du. Tack!
Nu är det dags för mig att vara allt det här för er.

Peace!