Man skulle ju undvika det. Alkohol och heartache går inte hand i hand.
Men man tycks ju inte veta bättre.

Idag har det vart fest på Polhem (bilder kommer). Hade jävligt kul och för en stund så fanns inte allt. Men det kommer ju tillbaka.
Okej, missförstå mig rätt. Jag gråter inte längre, jag har inte lika ont..
Men det betyder ju inte att jag inte saknar och innerst inne önskar.
Det är nu det slår till, saknaden. Så där lagom till läggdags.
Skulle gått vidare nu ikväll, till Solidatritet. Alla drog dit och ett gäng var redan där och väntade.
Men jag är inte riktigt där än, jag kommer dit.
Men inte än.
Jag kan ha roligt skratta och må bra men sen vill jag hem.
Ser inte meningen med det, tycker ju inte att det är så kul. Sen kan alla gott tro att jag går hem för att jag mår dåligt. Det skiter jag i, det är inte därför.
Det är för att jag inte riktigt än återfunnit tjusningen med det.
Det är trångt inne, kallt ute och sällan värt the effort.
Nää, jag går hellre hem.
Har ju haft det trevligt ikväll och nöjer mig vid det.
Jag har haft en bra kväll, why push it?

Nää, jag går hellre hem till mitt.

Imorrn blir det träning (vart en rätt onödig pommes tallrik med bea) och sen till jobbet.
Har ju två hundar nu till på söndag.
Mysan är på besök.
Mysigt!