Jupp, vi har en sån här i mitt hood.
Hon är nio och ODRÄLIG!
Nu tänker ni säker, men Oumi det är ju bara ett barn!
Men är hon det?
Jag tror att det är nåt mer med den här nioåringen, nåt lurt.
Hon har en tendens att liksom bara poppa upp i parken så fort jag är ute med Tiger och hon är sååå lillgammal!
Hon går efter oss, hukar sig och ropar på Tiger, klappar och gosar vilket är helt okej.
Men sen då...
Hon går aldrig!
När jag ropar på Tiger att vi ska hem då ställer sig hon och gapar på han på andra sidan parken att han ska komma till henne och hon liksom låsas ha nåt i handen (han tror ju att det är nå gottis) och lockar på honom.
Han springer dit, jag går efter och så säger jag så här:
Men *** nu hörde ju du att jag ropade på honom, då kan inte du ställa dig och ropa på han också.
Så ropar jag på han igen, och då ser jag det!
Hon liksom håller i honom!
Han försöker komma loss och ungen håller i!
Men släpp säger jag.
Men jag håller inte säger hon!?!
Men hallå jag ser ju att du gör det!

Sen går vi...
Och hon? Jo, hon går efter!!!

Till sist säger jag men du, nu är det bra. Nu ska vi hem.
Då står hon på andra sidan gatan och ropar på han igen!!!!

Det här är inget nytt fenomen. Hon har fått han att rusa rakt över vägen förr. Vilket är livsfarligt för han. Han är ser ju inte åt höger, vänster och sen åt höger igen.
Han rusar ju bara rakt över.

Nu har jag iallfall sagt till på skarpen (igen).
Ni skulle sett hennes buttra min. Jag är inte ond (tror jag) men det var rätt skönt att skälla lite på'na.

Lackar ur!!!!