Walking in the snow without leaving a print...

Då var det dags igen då att börja, ventilera, skrika ut, gråta ut, dela med sig men ändå inte...
Nu gör jag det. Nu sätter jag igång, behöver få älta lite nu, slicka mina sår (igen)...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback